1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.#2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.#3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:#4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.#5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.#6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.#7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.#8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.#9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.#10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.#11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.#12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.#13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.#14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.#15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.#16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.#17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.#18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.#19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.#20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,#21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.#22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.#23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.#24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten#25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,#26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.#27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,#28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,#29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --#30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;#31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.#32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.#33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.#34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.#35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.#36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.#