1Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.#2Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord#3Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:#4»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:#5»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.#6Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.#7(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.#8Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.#9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.#10HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)#11Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.#12Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»#13En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.#14Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,#15för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:#16»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:#17»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»#18han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup.#