1Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.#2Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.#3Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.#4Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,#5så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.#6Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;#7då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.#8Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,#9skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde#10Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.#11Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.#12Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.#13Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:#14»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.#15Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.#16Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.#17Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.#18Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.#19Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.#20Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»#21Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.#22Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;#23ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.#24Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.#25Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.#26Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.#27Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.#