1Åter hov Job upp sin röst och kvad:#2Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:#3aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,#4aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.#5Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.#6Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.#7Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.#8Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?#9Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?#10Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?#11Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.#12Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?#13Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:#14Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.#15De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.#16Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,#17så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.#18Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.#19Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.#20Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.#21Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.#22Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.#23Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.#