1Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;#2järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.#3Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,#4Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.#5Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.#6Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.#7Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;#8den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.#9Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.#10In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.#11Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.#12Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?#13Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.#14Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»#15Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.#16Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.#17Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.#18Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.#19Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.#20Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?#21Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;#22avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»#23Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.#24Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.#25När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,#26när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,#27då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.#28Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»#