1Därefter tog Job till orda och sade:#2Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!#3Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!#4Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?#5Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.#6Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.#7Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.#8Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.#9Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.#10En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.#11Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.#12Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.#13Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.#14Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?#