1En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.#2Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.#3Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,#4det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.#5Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.#6Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.#7Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.#8Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.#9Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.#10De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.#11De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.#12Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.#13Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.#14Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.#15Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.#16Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.#17Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.#18De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.#19Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?#20Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»#21Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,#22eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.#23Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;#24han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.#25Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.#26Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.#27Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;#28han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.#29Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.#30Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,#31då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.#32Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.#33Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.#34När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.#35De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;#36och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.#37Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.#38Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.#39Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.#40Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!#41Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.#42De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,#43då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.#44Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;#45han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.#46Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;#47han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;#48han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.#49Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.#50Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.#51Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.#52Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.#53Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.#54Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.#55Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.#56Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;#57de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.#58De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.#59Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.#60Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;#61han gav sin makt[1] i fångenskap och sin ära i fiendehand.#62Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.#63Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.#64Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.#65Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.#66Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.#67Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.#68Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.#69Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.#70Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.#71Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.#72Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. [1] Se Makt i Ordförkl.#