1För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.#2Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.#3På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.#4Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.#5Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.#6Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.#7Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.#8Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?#9Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?#10Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.#11Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.#12Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;#13jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.#14Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?#15Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.#16Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.#17Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.#18Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.#19Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.#20Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.#