1En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?#2Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.#3Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.#4Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.#5Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.#6Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.#7De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.#8De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.#9Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.#10Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?#11Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.#12Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.#13Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.#14Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.#15Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.#16Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.#17Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.#18Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.#19Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.#20Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.#21Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.#22Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.#23Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.#