1En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.#2Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;#3ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.#4Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.#5De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.#6Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.#7Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.#8De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.#9Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;#10därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.#11Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»#12Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.#13Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;#14jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.#15Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.#16När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,#17till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.#18Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.#19Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.#20Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.#21När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,#22då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.#23Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.#24Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.#25Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.#26Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.#27Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.#28Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.#