1För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,#2när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.#3Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.#4Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.#5Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.#6Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.#7På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.#8Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.#9Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;#10Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»#11Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?#12Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.#