1För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.#2Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.#3Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.#4Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.#5Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?#6Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.#7De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.#8Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.#9Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.#10Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.#11Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.#12På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?#13Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.#