1Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;#2dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.#3Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.#4Därvid måste han taga vägen genom Samarien.#5Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.#6Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen.#7Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig att dricka.»#8Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.#9Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?» Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.#10Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten[1].»#11Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?»#12Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?»#13Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;#14men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.»#15Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.»#16Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.»#17Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.» Jesus sade till henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.»#18Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant.#19Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet.#20Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.»#21Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.#22I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --#23men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.#24Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»#25Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.»#26Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»#27I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.#28Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:#29»Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?»#30Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.#31Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.»#32Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.»#33Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?»#34Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.»#35I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.#36Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig.#37Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.#38Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete[2].»#39Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.#40När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.#41Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.#42Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.»#43Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.#44Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland.#45När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.#46Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.#47När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.#48Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.»#49Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»#50Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.#51Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: »Din son kommer att leva.»#52Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.»#53Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock hela hans hus.#54Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen. [1] Grundtextens uttryck, som bokstavligen betyder levande vatten, har vanligen betydelsen friskt, rinnande vatten; kvinnan fattar uttrycket i den senare betydelsen. [2] Eller: Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och deras arbete har kommit eder till godo.#