1Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.#2Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: »Rabbi, vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.»#3Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt[1], så kan hon icke få se Guds rike.»#4Nikodemus sade till honom: »Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och födas?»#5Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.#6Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.#7Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på nytt.#8Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden[2].»#9Nikodemus svarade och sade till honom: »Huru kan detta ske?»#10Jesus svarade och sade till honom: »Är du Israels lärare och förstår icke detta?#11Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I icke emot.#12Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelska ting?#13Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen.#14Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd,#15så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.#16Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.#17Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.#18Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn.#19Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda,#20Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade.#21Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.»#22Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och där vistades han med dem och döpte.#23Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fanns mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig.#24Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse.#25Då uppstod mellan Johannes' lärjungar och en jude en tvist om reningen.#26Och de kommo till Johannes och sade till honom: »Rabbi, se, den som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han döper, och alla komma till honom.»#27Johannes svarade och sade: »En människa kan intet taga, om det icke bliver henne givet från himmelen.»#28I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: 'Icke är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.'#29Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där och hör honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den glädjen är mig nu given i fullt mått.#30Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas. --#31Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är från jorden, han är av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som kommer från himmelen, han är över alla,#32och vad han har sett och hört, det vittnar han om; och likväl tager ingen emot hans vittnesbörd.#33Men om någon tager emot hans vittnesbörd, så bekräftar han därmed att Gud är sannfärdig.#34Ty den som Gud har sänt, han talar Guds ord; Gud giver nämligen icke Anden efter mått.#35Fadern älskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.#36Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.» [1] Grundtextens uttryck har den dubbla betydelsen på nytt och ovanifrån; jfr v. 31. [2] Grundtexten har här samma uttryck för vind som för ande.#