1Och Elihu tog till orda och sade:#2Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,#3du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?#4Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.#5Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.#6Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?#7Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?#8Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.#9Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;#10men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,#11han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»#12Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.#13Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;#14allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.#15Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?#16Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.#