1Och Elihu tog till orda och sade:#2Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.#3Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.#4Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.#5Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.#6Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»#7Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,#8han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.#9Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»#10Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!#11Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.#12Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.#13Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?#14Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,#15då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.#16Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.#17Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?#18Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?#19Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.#20I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.#21Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.#22Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.#23Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.#24Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.#25Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.#26Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,#27eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.#28De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.#29Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,#30när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?#31Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.#32Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»#33Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.#34Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:#35»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»#36Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.#37Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.#