1Därefter tog Job till orda och sade:#2Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.#3Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.#4Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?#5Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.#6Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.#7Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?#8De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.#9Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.#10När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.#11Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.#12De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.#13De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.#14Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.#15Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»#16Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!#17Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?#18De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.#19»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.#20Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.#21Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?#22»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»#23Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;#24hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.#25Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.#26Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.#27Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.#28I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»#29Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:#30att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?#31Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?#32Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.#33Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.#34Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.#