1Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:#2På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.#3Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.#4Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:#5att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?#6Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,#7Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»#8Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.#9Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.#10Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.#11Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.#12Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,#13är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,#14så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.#15Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.#16Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.#17Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.#18Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.#19Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.#20Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.#21Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.#22Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.#23Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.#24Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.#25När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.#26Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.#27Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.#28Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.#29Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.#