1Därefter tog Job till orda och sade:#2Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.#3Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?#4Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.#5Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.#6Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.#7Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.#8Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.#9I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.#10Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.#11Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.#12Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;#13från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.#14Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.#15Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,#16Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.#17Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!#18Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.#19Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.#20Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,#21Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.#22Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.#