1Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:#2Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?#3Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?#4Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.#5Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.#6Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.#7Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?#8Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?#9Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?#10Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.#11Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?#12Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,#13i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?#14Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?#15Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;#16huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!#17Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,#18vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,#19ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:#20Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.#21Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.#22Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.#23Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.#24Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.#25Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;#26han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;#27han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;#28han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.#29Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.#30Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.#31I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.#32I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.#33Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.#34Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.#35Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.#