1Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.#2Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.#3Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?#4Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.#5Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.#6Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.#7Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»#8Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?#9Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?#10Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?#11HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.#12Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,#13för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.#14Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.#15Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.#16Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?#17Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.#18När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:#19När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.#20Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,#21där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?#22Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.#23Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.#