1En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.#2Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.#3Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»#4Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.#5Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;#6det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.#7Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.#8Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.#9Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.#10Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.#11Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?#12Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.#13HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.#14Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.#15Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.#16Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.#17Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.#