1En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.#2HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.#3Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.#4Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.#5Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.#6Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.#7Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.#8Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.#9Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.#10Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.#11Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.#12Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?#13Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?#14Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.#15Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?#16Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.#17Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.#18De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.#