1En sång, en psalm av Asaf.#2Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.#3Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.#4Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.#5De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»#6Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:#7Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,#8Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;#9Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.#10Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,#11dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.#12Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,#13eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»#14Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.#15Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg#16förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.#17Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.#18Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.#