1För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.#2Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.#3Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.#4Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.#5Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.#6Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:#7»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.#8I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.#9Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!#10Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.#11Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.#12Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.#13Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.#14O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!#15Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.#16De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»#