1För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.#2Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.#3Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;#4om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.#5En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.#6Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.#7Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.#8HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.#9Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.#10Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.#11»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.#