1För sångmästaren; en psalm av David.#2Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.#3HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!#4HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.#5Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.#6Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»#7Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.#8De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.#9»Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»#10Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.#11Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.#12Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.#13Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.#