1Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.#2Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.#3Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.#4Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela.#5Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.#6Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.#7Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.#8Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.#9Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.#10Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.#11Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.#