1En psalm, en sång av David, vid templets invigning.#2Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.#3HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.#4HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.#5Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.#6Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.#7Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»#8HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.#9Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:#10»Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?#11Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»#12Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.Därför skall min ära[1] lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen. [1] Se Ära i Ordförkl.#