1Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.#2Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.#3Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.#4HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.#5Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.#6Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.#7Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.#8HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.#9Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.#10Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.#11För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.#12Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.#13Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.#14HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.#15Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.#16Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.#17Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.#18Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.#19Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.#20Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.#21Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.#22Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd. [1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.#