1Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?#2Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:#3»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»#4Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.#5Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:#6»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»#7Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.#8Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.#9Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»#10Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.#11Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.#12Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.#