1För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.#2Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.#3Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.#4Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.#5Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.#6En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.#7Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?#8Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.#9Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,#10så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.#11Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,#12så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.#13Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.#14Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.#15Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.#16Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.#17Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!#18Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.#19Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,#20de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!#21Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?#22Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.#23Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,#24och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.#