1Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.#2I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.#3Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»#4Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?#5Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.#6Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.#7Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»#8Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.#9Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.#