1En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,#2han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;#3»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,#4jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,#5förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»#6Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.#7Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.#8Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.#9Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.#10För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.#11HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.#12Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.#13Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.#14Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.#15Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.#16Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.#17Där skall jag låta ett horn[1] skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.#18Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» [1] Se Horn i Ordförkl.#