1En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.#2HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.#3Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?#4Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.#5Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!#6Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.#7Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.#