1Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.#2Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?»#3Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.#4Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.#5De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,#6de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.#7Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.#8De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.#9I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.#10I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.#11I som frukten HERREN[1], förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.#12HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus,#13han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.#14Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn.#15Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.#16Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.#17De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.#18Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja! [1] Se Frukta Gud i Ordförkl.#