1Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.#2Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,#3de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.#4De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;#5de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.#6Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.#7Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.#8De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,#9att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.#10De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,#11därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.#12Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.#13Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;#14han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.#15De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,#16att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.#17De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;#18deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.#19Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.#20Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.#21De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;#22de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.#23De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;#24där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.#25Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.#26De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.#27De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.#28Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.#29Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.#30Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.#31De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;#32de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.#33Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,#34bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.#35Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.#36Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.#37De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.#38Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.#39Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,#40men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,#41han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.#42De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.#43Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.#