1Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.#2HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.#3Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.#4Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.#5Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.#6För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.#7Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.#8Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.#9Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.#10Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,#11för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.#12Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.#13Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.#14Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.#15Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.#16Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,#17när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;#18när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.#19Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,#20att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,#21för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,#22på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,#23när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.#24Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.#25Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.#26I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:#27de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.#28Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.#