Predikaren
2:22
20Så begynte jag då att åter förtvivla i mitt hjärta över all den möda som jag hade gjort mig under solen.21Ty om en människa med vishet och insikt och skicklighet har utstått sin möda, så måste hon dock lämna sin del åt en annan som icke har haft någon möda därmed. Också detta är fåfänglighet och ett stort elände.
22Ja, vad gagn har människan av all möda och hjärteoro som hon gör sig under solen?
— Predikaren 2:22
23Alla hennes dagar äro ju fulla av plåga, och det besvär hon har är fullt av grämelse; icke ens om natten får hennes hjärta någon ro. Också detta är fåfänglighet.24Det är icke en lycka som beror av människan själv, att hon kan äta och dricka och göra sig goda dagar under sin möda. Jag insåg att också detta kommer från Guds hand, hans som har sagt: