1Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:#2Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.#3Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.#4Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.#5De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.#6Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.#7Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.#8Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.#9Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.#10En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.#11På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.#12Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.#13Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.#14Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.#15Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.#16Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.#17Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.#18Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.#19Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.#20För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.#21Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.#22Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.#23Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.#24Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.#25Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.#26Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.#27Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.#28Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:#29»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»#30Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.#31Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. [1] Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.#