11--9): Varning för de Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.#2Av dem kan man lära vishet och tukt,#3så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.#4De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.#5Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.#6Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.#7HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.#8Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.#9Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.#10Min son, om syndare locka dig, så följ icke.#11Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;#12såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;#13allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;#14dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --#15då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,#16ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.#17Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.#18Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.#19Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.#20Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.#21I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:#22Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?#23Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.#24Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,#25eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning#26därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,#27ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.#28Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.#29Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,#30ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,#31därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.#32Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.#33Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.#