1Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad.#2Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.»#3Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.»#4Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är?#5Vilket är lättare, att säga: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp och gå'?#6Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp» -- sade han nu till den lame -- »och tag din säng och gå hem.»#7Då stod han upp och gick hem.#8När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor.#9När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då stod han upp och följde honom.#10När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus och hans lärjungar.#11Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru kan eder mästare äta med publikaner och syndare?»#12När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.#13Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»#14Därefter kommo Johannes' lärjungar till honom och sade: »Varför fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?»#15Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta. --#16Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet skulle bliva värre.#17Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.»#18Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter levande.»#19Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.#20Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.#21Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen.»#22Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnan var hulpen från den stunden.#23När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt,#24sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom.#25Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp.#26Och ryktet härom gick ut över hela det landet.#27När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: »Davids son, förbarma dig över oss.»#28Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom: »Ja, Herre.»#29Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.»#30Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen att se till, att ingen finge veta detta.#31Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det landet.#32När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt.#33Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.»#34Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.»#35Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.#36Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava någon herde.»#37Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men arbetarna äro få.#38Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.»#