1Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.#2Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.#3Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.#4Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,#5för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.#6Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.#7Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.#8I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.#9Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.#10Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.#11Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.#12Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»#13I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:#14»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»#15När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»#16Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.#17Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.#18Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.#19Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.#20Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.#21När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.#22Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,#23enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,#24så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.#25I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.#26Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.#27Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,#28då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:#29»Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,#30ty mina ögon hava sett din frälsning,#31vilken du har berett till att skådas av alla folk:#32ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»#33Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.#34Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.#35Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»#36Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,#37och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.#38Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.#39Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.#40Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.#41Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.#42När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.#43Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.#44De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.#45När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.#46Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;#47och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.#48När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»#49Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»#50Men de förstodo icke det som han talade till dem.#51Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.#52Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor[1]. [1] Eller: Och Jesus växte upp och växte till i vishet och nåd osv.#