1Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.#2Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.#3I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'#4Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;#5likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»#6Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.#7Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?#8Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»#9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:#10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.#11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.#12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'#13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --#14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»#15Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.#16Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.#17Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»#18Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»#19Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.#20Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»#21Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»#22När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»#23Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.#24Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!#25Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»#26Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»#27Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»#28Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»#29Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,#30ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»#31Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.#32Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,#33och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»#34Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.#35Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.#36När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.#37Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.#38Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»#39Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»#40Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:#41»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»#42Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»#43Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.#