1Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.#2Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.#3Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.#4Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.#5Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.#6Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.#7Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.#8Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.#9Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.#10Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.#11Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.#12Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.#13Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.#14De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.#15Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.#16Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!#17Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,#18för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.#19Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.#20Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?#21Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.#22Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?#