1Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.#2Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.#3Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.#4Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.#5Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.#6I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.#7Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.#8Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.#9Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.#10En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.#11Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.#12Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.#13Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.#14Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.#15Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.#16Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.#17Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.#18Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»#19Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!#20Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.#21Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:#22HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.#23Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.#24HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.#25HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.#26Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.#27Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.#28Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.#29Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.#30Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.#31Ty Herren förkastar icke för evig tid;#32utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.#33Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.#34Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,#35att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,#36att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?#37Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?#38Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?#39Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?#40Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.#41Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.#42Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.#43Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.#44Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.#45Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.#46Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.#47Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.#48Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.#49Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,#50till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.#51Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.#52Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.#53De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.#54Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»#55Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.#56Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.#57Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»#58Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.#59Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.#60Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.#61Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.#62Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.#63Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.#64Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.#65Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.#66Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. [1] Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.#