1Därefter tog Job till orda och sade:#2Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?#3Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.#4Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;#5honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;#6honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;#7honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;#8honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;#9honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;#10honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?#11Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.#12Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»#13Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;#14huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?#15Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.#16Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.#17Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.#18Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.#19Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»#20Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.#21Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.#22Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.#23Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.#24Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?#25Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;#26de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.#27Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,#28Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.#29Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?#30Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,#31så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.#32Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;#33ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.#34Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;#35då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.#