1Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.#2Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.#3Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.#4Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.#5Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.#6Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.#7Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.#8Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.#9Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;#10med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.#11Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.#12De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.#13Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.#14Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.#15Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?#16Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?#17Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?#18Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?#19Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.#20Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?#21Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.#22I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;#23den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.#24Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.#