1Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:#2Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?#3Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?#4Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?#5Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,#6om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.#7Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?#8Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?#9Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.#10När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?#11Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.#12Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.#13Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,#14om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,#15ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.#16Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.#17Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.#18Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.#19Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.#20Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.#