1Konung Salomo var nu konung över hela Israel.#2Och dessa voro hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst;#3Elihoref och Ahia, Sisas söner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler;#4Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare; Sadok och Ebjatar voro präster;#5Asarja, Natans son, var överfogde; Sabud, Natans son, en präst, var konungens vän[1];#6Ahisar var överhovmästare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten över de allmänna arbetena.#7Och Salomo hade satt över hela Israel tolv fogdar, som skulle sörja för vad konungen och hans hus behövde; var och en hade årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov.#8Och följande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;#9Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;#10Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;#11Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --;#12Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger på sidan om Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;#13Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar;#14Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;#15Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru;#16Baana, Husais son, i Aser och Alot;#17Josafat, Paruas son, i Isaskar;#18Simei, Elas son, i Benjamin;#19Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet.#20Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad.#21Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till filistéernas land och ända ned till Egyptens gräns; de förde skänker till Salomo och voro honom underdåniga, så länge han levde.#22Och vad Salomo för var dag behövde av livsmedel var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,#23tio gödda oxar, tjugu valloxar och hundra far, förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.#24Ty han rådde över hela landet på andra sidan floden, ifrån Tifsa ända till Gasa, över alla konungar på andra sidan floden; och han hade fred på alla sidor, runt omkring,#25Så att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, ifrån Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde.#26Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshästar och tolv tusen ridhästar.#27Och de nämnda fogdarna sörjde var sin månad för konung Salomos behov, och för allas som hade tillträde till konung Salomos bord; de läto intet fattas.#28Och kornet och halmen för hästarna och travarna förde de, var och en i sin ordning, till det ställe där han uppehöll sig.#29Och Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och så mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden på havets strand,#30så att Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och all Egyptens vishet.#31Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols söner; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring.#32Han diktade tre tusen ordspråk[2], och hans sånger voro ett tusen fem.#33Han talade om träden, från cedern på Libanon ända till isopen, som växer fram ur väggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.#34Och från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från alla konungar på jorden, som hade hört talas om hans visdom. [1] Se Vän i Ordförkl. [2] Se Ordspråk i Ordförkl.#